Det är nattens mörkaste timmar.
Huset ligger tyst och dunkelt i väntan på att solens strålar ska få bryta fram.
Jag hör hur den minsta vaknar till och sätter sig upp i sin säng, han sträcker ut sina armar och ger ifrån sig högljudda protester.
Jag tar han i min famn och lägger han bredvid mig i sängen.
Han nästlar in dom knubbiga små fingrarna i mitt hår och trycker in sitt huvud mot min hals.
Han somnar om och jag kan känna dom snusande små andetagen som lämnar fuktiga avtryck mot min hud.
Jag ligger vaken en stund omfamnad av hans trygga närvaro.
Han ger mig ro ända in i hjärteroten.
Min lilla pirat jag Älskar dig till månen och tillbaka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar